Ericssons företagsläkare konstaterade att det inte fanns mycket att göra. Och några år senare gick jag till läkare igen, men fick då bara rådet att gilla läget - och delta i en tinnitusgrupp på Rosenlunds sjukhus. Turligt nog kom jag försent och i efterhand har jag förstått att jag inte riktigt tillhörde målgruppen...
Så jag har genom åren gjort just det: gillat läget. Det är bara att acceptera att det tjuter i öronen.
Normalt är det fyra (ibland fem) tydliga pip i olika frekvenser. Det slutar aldrig men är ibland lite bättre.
Våren 2010 blev det dock värre. Läkaren konstaterade att jag också hade en lätt hörselskada som eventuellt kunde läka bort. Och så tipsade han om tinnitusexperten Elisabeth Sjöberg (www.tinnitus-horsel.se).
Efter flera besök på Karolinska och hos Elisabeth fattade jag till sist beslutet att testa hörapparater. Det är med stor förväntan och lite pirr i magen som jag nu åker för att hämta dem...
Du fick tinnitus bara sådär, utan en specifik händelse? Tough luck... Själv råkade jag peta ner en skruv i en datorfläkt för en tretton år sen så det blev en ljudbang.
SvaraRaderaVisst är det konstigt hur man vänjer sig vid allt pip och brus efter ett par år? Det märks liksom bara påtagligt när man är trött eller stressad och huvudet inte hinner med att filtrera bort det...
Hej Lisa!
SvaraRaderaJag märkte det inte direkt utan tinnitusen kom smygande. Det märktes framförallt på landet där det var riktigt tyst ute - och stigande pip i öronen.
Kanske var det också en ljudbang av något slag som jag inte la märke till. Det måste ha varit en rejäl smäll med skruven!
Håller med dig om att man blir extra känslig och uppmärksam när man är trött och stressad.
Nu kör jag för fullt (5-6 timmar varje dag) med TRT och brusapparater. Än så länge inget resultat, men man ska ju hålla på minst ett år...
/Mikael W.